SandraC

Igår i skolan så kom det en kvinna och pratade om självkänsla, inspiration och hur man ska acceptera sig själv. Hon pratade om hur man ska våga säga ja, våga vara sig själv och sätta sig själv i första plats. Enligt henne ska man ta chanser, man ska riskera saker, satsa fullt ut och verkligen tro på att det håller. Fin tanke, verkligen. Det är dock något jag aldrig i hela mitt liv kommer leva efter, jag vägrar satsa fullt ut och jag tar inte för stora chanser. Varför? Det gör för ont att falla, det är för smärtsamt att misslyckas och kampen för att resa sig igen är både för lång och för plågsam. Det är inte värt det, visst uttrycker "om du inte satsar så har du inget att vinna" stämmer ju, men jag ser det som "om jag inte satsar så kan jag inte heller förlora". Jag nöjer mig hellre med ett mediokert liv än att satsa, misslyckas och uppleva den hemska känslan av att vara nere i skiten. Gå aldrig in i något helhjärtat, du slutar bara som en förkrossad och splittrad person.