Operationen
Jag sitter nu vid datorn, var väl ett tag sen sist. Antar att det är rätt många som undrar vad jag gjort de senaste dagarna, så tänkte gå igenom det rätt noga så slipper jag repetera det en massa när folk frågar, win win situation! I måndags morse åkte jag somsagt till Örebro för att operera mig. Vid 10-tiden sovdes jag och någon timme senare var jag färdig. Jag minns absolut ingenting från att jag vaknade eller så, tydligen så hade jag tvingat sjuksköterskorna att hämta Victoria och Emma trots att jag egentligen skulle vara själv och vila och så hade jag legat svinhög och svamlat om allt mellan himmel och jord i drygt en timma innan de tvingade mig att sova. Jag har sett video på detta och det är fan pinsamt.
Nåväl, efter att ha sovit i någon timma så var jag fit for fight igen. Jag mådde helt seriöst sjukt bra och vi fick snart lämna kliniken och vi drog och käkade kinabuffé och jag köpte kläder (oklart att jag mådde så sjukt bra med tanke på att man skulle må skit och bara hem och sova). Åkte sen hem, tittade på film och la mig rätt tidigt.
Jag kan ju säga det att det var en mardröm att vakna dagen efter. Jag har aldrig varit så självmordbenägen i hela mitt liv, smärtan var obeskrivlig. Under natten så hade jag lyckats stänga klaffarna till mina smärtstillande pumpar och mina smärtstillande tabletter låg på fönsterkarmen, när jag vaknade kunde jag inte röra mig alls. Jag var helt sjukt kissnödig och gjorde väl det största ansträngningen jag kunde för att resa mig men detta resulterade i en helt sjuk jävla smärta och jag spydde för att det gjorde så ont. Började sen hyperventilera och svettas som en gris innan jag slutligen svimmade för att jag hade så ont. Det går verkligen inte att beskriva med ord vilken panik som vällde upp inom mig när jag vaknade och hur ont jag verkligen hade. När jag väl vaknade grät jag konstant i tre timmar samtidigt som jag pratade med Oscar, Agnes och Mamma som fick trösta mig... Men jag kan ju säga det att hade jag vetat att det skulle göra så ont så hade jag aldrig gjort operationen....
Senare fick jag iallafall min medicin då pappa kom hem och det lugnade väl sig en del, Caroline kom även hem till mig och har sovit hos mig sen dess. Jag har inte haft ens nära lika ont sen dess, ont har jag men inte i den volymen. Det är ändå helt okej nu, jag tar min dämpande medicin regelbundet och det känns inte så mycket, det är jobbigt bara för man får bara sova på rygg (jag som hatar det!) och man är stel i hela överkroppen. Man kan inte lyfta armarna, röra överkroppen eller hosta/nysa utan att det gör pissont. Jag måste dock säga att jag känner mig mycket friare nu sen jag blev av med pumparna som jag hade in i brösten, visste de gav ju smärtstillande men det var klumpigt och man var tvungen att vara väldigt försiktig hela tiden. Ena pumpen hade dock fuckat up sig innanför gördeln jag har och det gjorde negeront när Caroline skulle ta bort den, grät som en idiot. Det jobbigaste nu är nog det faktumet att gördeln kliar så in i helvete, helt sjukt!! och den ska sitta tills på tisdag då jag får ta bort den och sen ska en ny exakt likadan på. Kul.
Jag har än så länge bara legat i sängen/soffan måndag, tisdag, onsdag och iprincip hela idag förutom min promenad som jag klarade av *stolt som fan*. Imorgon så ska jag hem till okänd, han kommer och hämtar mig och ska tydligen bjuda mig på sushi (jag klagar inte). Vi ska hem till "okänd" och umgås, får se hur roligt sällskap jag är när jag är stel som fan och knappt kommer kunna krama honom eller ens sitta i soffan. Hans fel som insisterar.. Skola lär det bli på måndag iallafall.. Nu är det slut på detta.. Puss!
Nåväl, efter att ha sovit i någon timma så var jag fit for fight igen. Jag mådde helt seriöst sjukt bra och vi fick snart lämna kliniken och vi drog och käkade kinabuffé och jag köpte kläder (oklart att jag mådde så sjukt bra med tanke på att man skulle må skit och bara hem och sova). Åkte sen hem, tittade på film och la mig rätt tidigt.
Jag kan ju säga det att det var en mardröm att vakna dagen efter. Jag har aldrig varit så självmordbenägen i hela mitt liv, smärtan var obeskrivlig. Under natten så hade jag lyckats stänga klaffarna till mina smärtstillande pumpar och mina smärtstillande tabletter låg på fönsterkarmen, när jag vaknade kunde jag inte röra mig alls. Jag var helt sjukt kissnödig och gjorde väl det största ansträngningen jag kunde för att resa mig men detta resulterade i en helt sjuk jävla smärta och jag spydde för att det gjorde så ont. Började sen hyperventilera och svettas som en gris innan jag slutligen svimmade för att jag hade så ont. Det går verkligen inte att beskriva med ord vilken panik som vällde upp inom mig när jag vaknade och hur ont jag verkligen hade. När jag väl vaknade grät jag konstant i tre timmar samtidigt som jag pratade med Oscar, Agnes och Mamma som fick trösta mig... Men jag kan ju säga det att hade jag vetat att det skulle göra så ont så hade jag aldrig gjort operationen....
Senare fick jag iallafall min medicin då pappa kom hem och det lugnade väl sig en del, Caroline kom även hem till mig och har sovit hos mig sen dess. Jag har inte haft ens nära lika ont sen dess, ont har jag men inte i den volymen. Det är ändå helt okej nu, jag tar min dämpande medicin regelbundet och det känns inte så mycket, det är jobbigt bara för man får bara sova på rygg (jag som hatar det!) och man är stel i hela överkroppen. Man kan inte lyfta armarna, röra överkroppen eller hosta/nysa utan att det gör pissont. Jag måste dock säga att jag känner mig mycket friare nu sen jag blev av med pumparna som jag hade in i brösten, visste de gav ju smärtstillande men det var klumpigt och man var tvungen att vara väldigt försiktig hela tiden. Ena pumpen hade dock fuckat up sig innanför gördeln jag har och det gjorde negeront när Caroline skulle ta bort den, grät som en idiot. Det jobbigaste nu är nog det faktumet att gördeln kliar så in i helvete, helt sjukt!! och den ska sitta tills på tisdag då jag får ta bort den och sen ska en ny exakt likadan på. Kul.
Jag har än så länge bara legat i sängen/soffan måndag, tisdag, onsdag och iprincip hela idag förutom min promenad som jag klarade av *stolt som fan*. Imorgon så ska jag hem till okänd, han kommer och hämtar mig och ska tydligen bjuda mig på sushi (jag klagar inte). Vi ska hem till "okänd" och umgås, får se hur roligt sällskap jag är när jag är stel som fan och knappt kommer kunna krama honom eller ens sitta i soffan. Hans fel som insisterar.. Skola lär det bli på måndag iallafall.. Nu är det slut på detta.. Puss!
KAAABOOOOM!
Kommentarer
Trackback
