Nostalgi

Sitter och dunkar the script (sjukt bra band!) och tittar på gamla bilder från olika perioder jag haft i mitt liv. Sitter för mig själv och skrattar åt videoklipp samtidigt som jag känner hur mitt hjärta skriker av saknad när jag ser hur underbart jag haft det förut.

Det går inte att beskriva hur mycket jag egentligen saknar Stockholm. Staden kanske inte är det jag saknar egentligen, utan snarare alla vänner jag umgåts med. Jag är en av världens mest lyckligt lottade personer, de vänner jag haft under min uppväxt har varit de mest underbara och lojala som det finns. Det går inte en dag utan att jag uppskattar vad de alla gjort för mig. Alla skratt, fina minnen och underbara stunder vi upplevt är prislösa. Give it back to me...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0